En sak jag har tänkt på

En sak som jag har tänkt på som man ofta är med om som småbarnsförälder är hur mycket dömande blickar man får på sig när man är ute på stan. Jag tycker det är så synd att folk alltid så gå runt och döma en och tycka att man är en dålig förälder bara för att ens barn är med. Alla vet att barn är barn och att de lätt blir ledsna när de inte får som de vill. Jag har dock inte varit med om det särskilt sällan att mina barn skriker än men det kommer man väl få tillbaka om man skryter så nu 😉

Nej än så länge har mina små änglar betett sig så bra förutom några missöden här och var men det är ju bara naturligt. Men vad jag skulle komma fram till var att lilla Lisa inte var så glad igår när vi var inne i stan en runda. Hon var väldigt gnällig och började skrika en del, när vi kom hem så kom det ju fram att hon hade feber. ja hon fullkomligt kokade så jag förstår att hon inte alls tyckte det var kul att vara i stan även om vi skulle till lekparken. Då direkt när jag inte ”lyckades” få tyst på Lisa så började alla möjliga sorters människor runt omkring glo på mig och ge blickar. Folk som störde sig på oss och tyckte vi var jobbiga. Jag ville bara berätta för alla att jag inte alls är en dålig mamma och att det är okej för barn att skrika ibland!

Så mycket som vuxna skämmer ut sig, bråkar skriker och beter sig illa. Men ändå så ska en mamma med sina barn bli utglodda. Nej det gillar jag minsann inte. Det får mig att tänka tillbaka på bloggaren Cissi Wallin och hennes inlägg om att förbjuda barn på vissa caféer och restauranger. Ja ni hör ju vilket galet förslag hon kom med. Hon ville förbjuda det för att hon inte kunde njuta av sin fika om barn sprang omkring eller började skrika. Själv tänker jag bara på hur mycket man uppskattar att få komma hemifrån och ta den där latten med sin vän, även om barnen är med. Men nejdå, vi mammor ska stanna hemma och dricka vårt kaffe där! Jag undrar om hon har samma åsikt nu när hon har barn själv..

barncykelNej så vi åkte hem sen med lilla Lisa så hon fick vila och Max fick cykla omkring lite på gården istället. Det var han ändå ganska nöjd med, sen satt dem tillsammans och åt lite glass. Ja ibland bara bultar det i mammahjärtat när man kollar på sina små godingar. Trots att Max är yngre än Lisa så tror man ändå ibland att han är storebror. Än så länge är de så små men det känns som att de kommer gå så himla snabbt så man knappt hinner förstå innan de har flyttat hemifrån. Så jag tänker njuta av varenda stund, även när de skriker. För det är ändå mina barn som skriker. Och dom får skrika exakt hur mycket dom vill.